Ja nu har vi varit hemma några dagar och här är det som vanligt full rulle med barndop, kalas mm. och nog är det roligt att vara hemma med hundar, barn o barnbarn och sin egen säng och dusch även om det som finns i husbilen också är "egen".

Sist jag skrev var vi kvar i Kroatien och skulle börja hemresan dagen därpå. Genom bergen  där var det roligt att åka även om vägen där också stundtals var krokig och högt upp men den kändes tryggare än i alperna. Efter kroatien skulle vi åka genom Slovenien och de som hade gjort upp resplanen hade bestämt att där skulle vi köra motorväg även om det kostade, men att det skulle vara så dyrt var det ingen som visste så att efter att vi kommit in i Slovenien gjordes resrutten om, det skulle bli små rödmarkerade vägar. Frid och fröjd vi åkte på och vackert var det när vi följde floden Sava. Men alla dagar har ju ett slut och vi började leta matställen och möjliga övernattningsplatser och hamnade på en parkering till ett varuhus och straxt bakom en restaurang. Vi åt snitsel (Ljubljana och Zagreb) med tillbehör och hade en lygn och mysig kväll. När vi kom tillbaka till bilarna var vi inlåsta på parkeringen, en bom gick över infarten, och vi kunde ju inte slovenska så vad som stod på skyltarna visste vi ju inte, kanske boxerade de bort otillåtna parkerade bilar. Natten gick bra och på morgonen gjordes ett besök i varuhuset för att fylla på proviant och färden bar vidare. Fortfarande väldigt vacker natur och vi kan inte förstå varför de byggde kyrkorna högt upp på bergstoppar för dit är det ju svårt att ta sig. Vi fortsatte efter rödmarkerad väg på kartan och nog var den ju smal och på vissa ställen fick man vara rädd för att utskjutet på hustaken skulle ta i husbilens alkov, rätt som det var så var det ett rödljus, varför såg vi inte och det var ju det där med språket skyltarna gjorde oss inte klokare. Längre fram såg det ut som om vi i en skarp kurva skulle under järnvägen så Kurt-Allan o Lars-Erik gick för att se hur det såg ut och gissa??? det var bara att försöka vända för under järnvägen kom inte våra bilear som är ca 3,30 m höga. Vända var inte det lättaste, långa bilar, smala vägar och lång kö bakom men problemen löste sig och vi var på väg igen, rutta om som tanten i GPS:n skulle ha sagt. Slovenien blev mycket smala vägar men väldigt vacker natur och nog ett minne för livet.

Nästa land var Österrike och där skulle Go-Box inköpas ock det skulle köras lagligt på motorväg vilket blev mycket dyrt för våran del men fort gick det och vilsamt för min hjärna var det också. Eftersom vi skulle passera någon mil från Berchtesgaden beslutade vi att vi skulle se Hitlers Örnnästet. Väl framme så kunde vi inte hitta någon väg som visade var Örnnästet låg, men som tur hade jag med mig Anders Witt`s bok om sevärdheter i Tyskland och där stod det att man skulle åka upp till Obersalzberg och därifrån vidare med buss upp till parkeringen på berget Kehlstein. Bussarna är byggda med specialmotorer och bromssystem för att kunna ta turister upp på berget sista biten till Tehuset som det kallades fick vi gå genom en 124 m lång tunnel och sedan så tog en hiss oss upp 124 m. Där uppe var det en vidunderlig utsikt, vi var upp på 1834m höjd, endel berg var det fortfarande snö på och molnen dolde ibland topparna.

Nu måste jag göra ett uppehåll för att åka till Bjurholm för att handla.